Framme snart eller?

Nu har jag hittat ett ställe där man kan koppla upp sig, trodde att det skulle finnas gott om uppkopplingsplatser utmed våran resplan men så var det inte.
Men nu så.

En liten redogörelse på vad som hänt hittils..

Dag 1

Hämtade husbilen 14:00, 1 timma tidigare än vad som var överenskommet, en liten krockskada längst fram till vänster.

Förra ”hyraren” hade kört över en skylt i Danmark.

Väldigt trevliga ”Kent” visade hur allting fungerar, Maria fick instruktioner i toa-tömning.

(Har fortfarande inte hänt)

Körde hem bilen, väldigt vad det vinglar när det blåser. Alkoven är en vindmagnet.

Parkerar, packar, grannar kommer och tittar.

 

Hämtar barnen, åker iväg. Lyckan är total…

 

Lämnar ett regnigt Göteborg. (Milen går jättefort)

 

Kommer till Laholmsbukten.

(Maria frågar efter en camping, vilken camping? Jag vet inte?!?)

Stannar på Maria Camping Mellbystrand 21:00 (4 välförtjänta stjärnor)

Promenad på stranden = blöta barn.

 

Dag 2

Åker 10:00

Simon Åksjukemedecin.

Tankar 880:- Billisch.

 

Öresundsbron 650:- SVISCH

Stannar innan stora belt tar ut danska

Stora belt 350 DKK.

Julia åksjukemedecin.

GPS hänger sig när vi kör och letar bankomat (när den räknar om rutten flera gånger)

 

Jättenöjd med GPS, hittar Skarrev camping (Nästan en stjärna)

Varsågod, ta bästa platsen, gärna nära ström om du hittar…

När vi letade fick vi utskällning av en vansinnig chiahhuahaa… hund..

Närmaste fricamping vi kommer tror vi.

 

Studsmattor och medaljer…

Barn är nöjda med vad dom har, dom vet vad lycka är.

Där har man lite att lära…

 

Dag 3

Hare krishnaaa hare ramaaa 05:00

Maria, är det din telefon?!?.. ehhhh….. va?

(Marias telefon har smygit med på resan och väckarklockan brinner av 05:00)

 

Drick mycket vatten… viktigt…

Skriver detta och väntar på att barnen skall vakna.

Ute på morgonpromenad och lär oss hur man ska rädda någon i vattnet.

Mycket viktigt med lina flytväst och kewkbroms (asg)

.

Sedan drog vi vidare till Tyskland.

Skulle hitta en kamping utanför Münster, hamnade i Dülmen. Hi hi.

Här började GPS’en fyllna till ordentligt. Den hade redan skickat in oss en sväng igenom Hamburgs trängsta gränder men nu fanns inte ens vägarna på kartan.

Som tur är så skyltar tyskarna bra.(Till skillnad från Grodätarna i väst, inte undra på att Tyskarna förlorade andra världskriget, dom åkte ju vilse…)

Väl i Dülme så tog vi emot av EN trevlig tysk som vi kallade haltepinken (strokepatient från andra världskriget?!?)

I Dülme så konstaterade vi att ”långliggare” vs ”korttidskampare” gäller.

Fritz lackade ur för att utsikten förstördes och flyttade stora klippblock så att vi inte skulle komma nära hans ”svartbygge”.

 

(Bild kommer)

 

Dag 4

Vi åkte därifrån jättetidigt med stereon på jättehögt unt fullgas..(brum brum dieselmotor…)

(Oj förlåt, väckte vi er eller?!?)

 

Belgien… litet, men fina vägar.

Hann inte ens märka att vi var där innan vi hade åkt igenom…

Jo, en sak hände.

Vi diskuterade att vägarna var bättre och det var skönt att slippa skitnödiga långtradar Fritz häckande bakom bakre kofångaren samtidigt som vi svängde in på en rastplats.

Hinner precis kliva ur bilen för att märka att Fritz inte längre är skitnödig…

Han hade lagt en kabel PRECIS VID VÄGKANTEN!!!

Tack Fritz, den var lätt att förklara för två nödiga barn…

 

Franska gränsen kom och gick, hade inte märkt att den var där förutom en liten skylt ute i gräsmattan på fel sida vägen.

Precis efter franska gränsen så kom vi till en väldigt missvisande rastplats, det stod att man kunde ta ut pengar, men innan vi såg skymten av en bankomat så var vi ute på motorvägen igen.

Detta gjorde så att vi fick för oss att vi hade missat motorvägs vägtullen, gissa om vi fick panik när vi kom till vägtullsstationen och det enda ord som vi känner igen är ticket.

Där var det bomstopp vid väggrenen tills vi fattade att det var där man FICK biljetten.

Vi trodde att det var där man betalade, och WTF vi har inte fått nån biljett. Ha ha.

(Biljetten kom ut i personbilshöjd så jag fick hänga ut genom fönstret och ner till smurfnivå.)

10 minuter senare så kunde vi skratta åt det, men det krävdes en avstressare för detta..

 

Efter några fyllehick från GPS’en så kom vi fram till Camp Franskalainen och blev helt förälskade.

För att komma hit så får man åka igenom några byar som är hämtade från serien Allo Allo emliga armén. (Tror vi såg Yvette, nr.1 prostitute in all of Berny Riviére.)

Det här stället är helt fantastiskt, som ett jättestort växthus, med pool, bastu, en massa skoj till barnen, pub, restaurang, you name it…

En massa lek för barnen och några välkommen fram bira till mamma och pappa…

Sedan var den dagen klar..